torsdag 10 december 2009

Ensamma promenader

Zorro & Mira


Inser att det är svårt att gå ut och gå själv med Mollan.. saknaden efter Zorro blir så påtaglig. Alla promenader med honom var ju sjukt intensiva, både på gott och ont. Nu liksom bara går man... Molly springer före och ser glad ut, hon kommer snällt när man kallar men det händer liksom inget. Skönt kan man tycka... men efter att ha levt med Zorro känns det väldigt fattigt på nått vis. Med honom var det alltid fullt ös medvetslös.


5 kommentarer:

Sara å vila sa...

tack, vad snällt sagt.. hon är verkligen fin nu men så hög är hon inte.. väger 12 kg, alldeles lagom tycker jag...
Många kramar till dig!!

Anonym sa...

Fullt ös medvetslös =) det var Zorro det! Kramar till dig!
Linda

Camilla sa...

Hej Jenny. Jag har inte varit online på länge så jag hade helt missat vad som hänt... :( Du ska veta att jag tänker på dig, jag vet hur ont det gör att förlora en hund. Att du hade styrkan och modet att låta honom få somna in trots att du älskade honom så mycket, det beundrar jag dig jättemycket för. Nu har Zorro äntligen fått ro i själen, och jag vet att han, min Lacey och Lindas Avanti är tillsammans uppe i hundhimlen nu, och leker, jagar katter och äter goa grisöron varje dag :) Stor kram på dig / Camilla

Lisa och hundar sa...

JÄttetråkigt att läsa och mina tankar går till dig!!!

Som så många andra redan skrivit så är det ju ett jättetungt beslut att ta men ibland går det inte att få till det hela vägen så att det är säkert för en själv eller omgivning och då är det bäst för alla parter att ta det tunga men rätta beslutet...

(vet själv efterssom Dusty inte är bra i huvudet, men det går att reglera.....sjukt jobbigt beslut för dig att ta.

Tänker på er!

Kramar Lisa

Jenny sa...

Tack för att bryr er! Det är så tomt och tyst utan Zorro att man nästan blir knäpp, han var liksom med överallt hela tiden!!

Kram på er!!!