Imorse fick han ännu ett av sina raseriutbrott på en hund som dök upp bakom ett buskage, han välte mig så jag for i backen och släpades med flera meter. Som tur var tappade jag inte kopplet. Detta har hänt en gång innan.. då slog jag mig rejält. Jag började tänka på vad som kunde hänt... hundbett.. en människa som kom imellan.. ett barn som är ute med familjens snälla hund.. tanken slog mig att Zorro inte har den spärren att han inte biter människor. Han har ju faktiskt nafsat 3 personer sen jag tog över honom och jag känner aldrig att jag kan lita på honom.. Det var bara en tidsfråga innan något riktigt hemskt skulle kunna hända!
Jag känner inte ett behov av försvara mig... men jag hoppas att ni som bara sett Zorros alla fina sidor kan förstå att det känns förkrossande att min fina hund har lämnat mig, inte ens 4 år gammal... och till kroppen helt frisk.. detta utsätter man sig inte för utan mycket starka skäl.
Nu ligger Zorros kropp begraven under den stora boken på vår tomt och hans själ är på de eviga fårhagarna och lever loppan. Kvar hos mig finns en tomhet jag inte ens kan sätta ord på.. det enda jag vet är att det är rätt gjort.
10 kommentarer:
Åååh Jenny! Som jag lider med dig.......sitter här och gråter eftersom jag vet precis vad du går igenom.....
Lille Zorro....han var så fin, ni hade verkligen sån kanonkontakt men det är klart att jag förstår precis varför du till slut var tvungen att ta bort honom.....
Att du har försökt precis allt är det minsta man kan säga....så du ska absolut inte ha dåligt samvete och det tror jag inte att du har heller. Det var det bästa beslutet, allra helst för Zorro själv. Avanti tar hand om honom, där de nu finns är alla vänner....
Tusen kramar, tänker på dig vännen!
Linda med familj
Linda; jag blev så himla rörd när jag läste hur du skrev att de alla är vänner nu... det var precis det jag önskade Zorro, att han skulle kunna leka och umgås med andra hundar men han hade bara två vänner, Molly och Kia... Jag är glad att fick uppleva hur det är att gosa med en annan hund och att kunna vara avslappnad med en annan hund. Tack för de fina orden, kram!
Tänker på dig och känner starkt för dig. Ett hemskt beslut men ibland tyvärr enda utvägen. Han kommer alltid att finnas i ditt hjärta och vi som sett er tillsammans vet att han var en underbar hund. Kramar från oss
Hej vännen,
jättetråkig läsning.Det är tuffa beslut vi måste ta som hundägare. Jag har nyligen gått igenom liknande sak, och det fanns inte ord på bedrövelsen och ledsenheten, känslorna av misslyckande som jag hade var enorma den första veckan. Till slut måste man ändå inse att man gjort vad man kunnat och att man kämpat, men att livet inte alltid är rosa ändå. R.I.P Zorro. Kraamar till dej./Lottie
Jenny.. tårarna bara rinner ner för mina kinder och det går 1000 tankar i mitt huvud. Jag är så rädd att det kanske slutar lika illa för lilla Cocos, men tyvärr, ibland finns det inget annat att göra. Man känner själv när man gjort allt och det finns inte mer. Tänker på dej.
Kram Annette
Tack snälla Karin och Lottie för era stödjande ord. Det känns skönt att veta att andra bryr sig och förstår vad jag går igenom. Kram på er.
Åååh Annette.. jag hoppas verkligen att tiden kommer ge framgång med lilla Cocos. Er familj är så härlig och ni ger era hundar så mycket kärlek. Ingen annan kan säga till en när det är färdigkämpat, man känner det själv och ser det på hund. Tack för stödet och jag sänder många stöttande tankar till dig i arbetet med Cocos. Kram
Tänker på dig jättemycket!! Nu har han kommit till en plats där han för alltid kommer att vara lugn o inte så stressad som denna värld. Ett svårt beslut när du kämpat så länge som du gjort. Så tråkigt :( tänker på dig <3 Kramar!
tårarna rullar ner för mina kinder när jag läser ditt inlägg. Jag har följt Er hur du och Zorro har kämpat via bloggen. Och även sett er på klubben en del ju. Jag vet hur tufft detta beslut är att fatta, avlivade vår 1:a hund delvis av samma anledning. HAn var världens underbaraste inomhus men utomhus var han djälvulen själv. Zorro springer säkert omkring på gröna gräsmattor och njuter av livet där inget/ingen stressar honom. Där han ständigt inte behöver vara på sin vakt för att träffa andra hundar.
Kram på Er !
Sarah med flock
Lider med dig....
Starkt av dig att ta de beslutet!
R.I.P Zorro.
Skicka en kommentar