Zorro jobbar!
Det var faktiskt bra att åka bort lite, tankarna på Zorro hamnade lite i skymundan. Men nu är jag hemma igen och med den här gråa trista miljön som världen bjuder på just nu är det svårt att inte sjunka in i sorgsna känslor. Men för var dag som går kommer det väl förhoppningsvis att kännas lite mer acceptabelt. Fast just nu är det tungt... och tomt.
Jag funderar lite smått på att avsluta bloggen... det är Zorros blogg egentligen... men vi får se hur det blir!
4 kommentarer:
Jo det e skönt o komma i väg ibland =) Kan förstå att det känns tomt utan honom, kommer det göra länge :( Tänker på honom jätteofta.
Jag tycker inte du sak avsluta den ha denna som en "minnessida" för honom. När saknade blir jobbig så kan du skriva av dig här o bara minnas o skaffa en ny till Molly :) Ha det bra! Kram
tungt för dig Jenny tänker på dig, jag och Frida fick se han valla för första gången,! många kramar Emma
Det tog ett halvår innan både jag och Ante slutade med våra plötsliga gråtanfall som vi kunde få om vi råkade få syn på något som påminde om Vanten...... Sedan kom det mer och mer sällan......men vi tänker på honom ofta, det som har ändrats är att nu kan man le och minnas åt de goda stunderna istället för att BARA var ledsen för att han är borta. Så låt det ta tid att sörja.
Jag startade ju en ny blogg efter några veckor, vi hade ju precis fått Lucas så jag fokuserade på honom i bloggen istället.
Kramar Linda !
Det känns så bra att läsa era gulliga kommentarer, jag känner mig lite mindre ensam då! Tack snälla ni!!
Skicka en kommentar