Nu är hon borta!

Det var ett fint slut... lilla Fia fick somna in. Hon verkade lugn och trygg,  jag tror hon visste att allt lidande skulle ta slut. Syster var samlad och lugn, hon visste att hon hade fattat rätt beslut. Fia hade inte kunnat äta och dricka på två dagar nu... Vi satt och klappade henne och talade om för henne hur älskad hon var ända tills hon tog sitt sista andetag. Det var fint. Imorgon skall hon begravas i systers trädgård. Det blir fint att veta var hon ligger! De andra katterna, Liten (Fias syster), Oggi och Skrutten verkade väldigt dämpade och distanserade när vi kom hem med den tomma buren... jag tror de förstår. Skönt för syster att hon kan trösta sig i de andra katternas närvaro! Det är hemskt att komma hem till ett alldeles tomt hus... jag vet... både efter Celeste och Ruffe. Man tycker man ser deras skugga smita runt hörnet titt som tätt. Man glömmer att de är borta och tänker; oh jag måste ju fylla på vattenskålen eller ge mat... det är hemskt.

Jag tänker på dig ikväll min söta syster... vi tittar mot stjärnorna och ser Fias stjärna lysa klarast av alla ikväll!